karriär som skådespelerska? Jo men visst..

Jag är en mästare på att ljuga, manipulera,göra så att folk tror på mig. Jag kan spelets regler utan och innan.
jag kan tala mig ur vissa situationer, jag kan göra vad jag vill för jag har inget att förlora på det. Jag kan vara känslokall full med hat. Jag kan vara älskvärd och världens snällaste. jag kan vara en bitch. Jag kan vara den du vill jag ska vara. Jag har spelat för många olika roller nu vet jag inte vilken roll som mig själv är för den rollen är verkligen borttappad av alla roller jag spelat. Jag vill vara den personen jag var för någa år sedan då livet med stort L lekte.
Men den flickan jag en gång kände så väl är borta med vinden. det finns bara en suddig bild av henne som ibland kommer fram men hur gör jag för att behålla den älskvärda flickan som en gång var ett barn som var tvungen att lära sig livet den håda vägen?
jag är den jag är. Hur ska jag kunna förändra den här meningslösa människan till en bra människa?

Leaning at the "Bad girl" directon..

jag har växt upp under dom förhållanden som vart dåliga samtidigt har jag bara vart med om massa med dåliga saker men när jag gör dom här dåliga sakerna mår jag betydligt bätter än vad jag gör när jag sköter mig och gör bra saker Är det för att jag har växt upp med den skiten och har blivit van och känner mig mer bekväm i dom situtionerna för att jag vet vad jag ska göra och då vet jag också vad som kommer hända medans om jag beter mig bra då hamnar jag i situationer som är nya och skrämmande och jag vet inte hur jag ska vara för att passa in , för att jag ska kunna må bra måste jag göra nått dåligt och försätta mig  själv i dom situatinerna jag vet  exakt vad som kommer hända. Varje minut,varje sekund,varje timme,varje dag. Ster för steg andetag för andetag allt på sekunden...Är det bara för att jag är van och bekväm med dom här dåliga situatiner som jag försätter mig i dom? Eller är jag bara rädd för att förändras?


#####

Jag förstår inte själv hur jag är eller tänker men en dag kanske jag kommer att göra de på nått mystiskt sätt. Men när jag lyssnar på en sång när jag är arg kan jag bara byta låt till en som gör mig lugnare. Musiken är min räddare. Utan musik så skulle jag inte överleva. En enda låt kan för'ändra mitt humör. mina känslor. mitt tankesätt. Hur konstigt det än låter så är det så. Det är säkert så för andra med men känslan när jag sätter på min favoritlåt  eller nån annan bra låt jag tycker om, Gör mig på nått sätt helt underbart lycklig. Men i mitt fall är det dom små sakerna som kan ändra min sinnestillställning så himla mycket. Det kan vara från att jag får sova fem minuter extra en dag, vädret, Ett gulligt mess eller telefonsamtal , att hitta en enkrona på marken. att se nått som berör, att göra någon annan glad, att hjälpa nån , Göra nått jag lovat göra den dagen , Njuta av en cigg, Att jag lyckats med nått bra , Fått beröm för nått, Gjort nått bra ifrån mig , Lärt mig något., slippa stressen. Ja jag kan räkna upp massor med fler saker men de skulle bli liite för långt..Jag har lärt mig att man ska njuta av dom sakerna man tar för givet för en dag utan andledning kan all vara borta exakt ALLT!! Om man upskattar dem små sakerna och försöker att njuta. Bara ta ett djupt andetag och andas och tänk på hur tacksam du ska vara när du står där du står. Andas in och andas ut, Glöm intd att försöka njuta av dagen.

Komplicerade känslor...

Hur kan man älska någon men samtidigt hata personen så mycket?
Hur kan man känna saknad samtidigt som man känner avsmak?
Hur kan man ha viljan att döda personen samtidigt som man skulle offra sitt liv för den personen?
Hur kan man vilja vara hos den man älskar och hatar samtidigt som man vil vara på 1000 mils avstånd från han/hon?
Hur kan man behöva den personen i sitt liv för att kunna leva vidare
Hur ska man kunna ta avstånd helt för att kunna må bra?


Hur kan man ha så blandade känslor mellan hat och kärlek till varanndra?
Hur lika är hat och kärlek? båda ha ju färgen röd...

varför jag har blogg..

Min enda andleding till att jag har skapat en blogg är för att jag ska kunna skriva av mig, För det känns som om att skivandet är det enda som kan hjälpa mig just nu och skrivandet har alltid vart ett intresse för mig det här ä ett sätt för mig att få ut mina tankar mörka som ljusa..Lite om mig i alla fall så är Jag  ett så kallat "maskrosbarn" de är personer som har gått igenom saker som vart tuffa men på nått sätt ändå klarat sig. Skrivande för mig ska vara lite som en del av en stor läkeprocess som precis har börjat. För mig kommer det att ta tid att förlåta ,glömma och försöka komma ihåg.


RSS 2.0